Årets tyngsta och längsta dag

Igår var det årets längsta och tyngsta dagen på året. Den 19 januari. Och i år var det 8 år sen vi fick och förlorade vår son Daniel .

Det har gått 8 år, ja, nu när man har dem bakom sig så har det gått ganska fort ändå. Men då , då för 8 år sen visste jag inte hur jag skulle klara av morgondagen och dagen efter det. Min värld stannade.

Igår orkade jag inte skriva , när jag kom hem . Försökte hålla mig någolunda syselsatt för att få dagen att bara passera på bästa sätt.

Var ju på jobb dag tid sen hade jag fika date med min 2 ndra son på cafe

Han ville inte heller vara med på bild . Men han tog ett liknande hjärta med glasyr på ,som Pepp tog förra fredagen , då vi två var på en fika. Nästa vecka är det antingen fröken eller äldste sonens tur. Och så till gravgården för att tända ljus åt Daniel . Fast det hann bli mörkt innan jag var med ljuset dit. Jag hade ett ljus i bilen men det var utan hatt på så jag måste köpa ett nytt . Lyktan som finns där var så nedsnöad och fastfrusen i marken att jag inte ens hade en tanke på att gräva fram den .

Sen hem och äta och packa simväskan .

Det är är makens fotografi . Han var och lägga ett ljus efter mig . När jag var dit var så mycket snö och jag hade inte varken spade eller klädsel för nåm större mängd snö … ( därför kade jag ut hans foto det blev finare än mitt.

Efter 2 kilometer simning igår var jag via Prisma . Och köpte en tränings topp som var nedsatt till 5 euro, Tror det är första tränings toppen som går i blått…

när jag kom hem så blev det inte så mycket sen … tv tittande och bara vara. Maken och dottern hade varit i bastun och äldste sonen skulle till kompis.Sen blev det bara snarklådan , tror jag somnade innan 23.45 .

Årets längsta och tyngsta dag är över för denna gång

❤Älskade Ängel Daniel , tänker på dig varje dag ❤

Annonser

2 reaktioner på ”Årets tyngsta och längsta dag

  1. En god kompis och jag väntade barn på samma gång. Hon sitt första, jag mitt andra. Min son föddes precis en vecka innan hennes dotter. Han levde och var frisk, medan hennes dotter dog just innan förlossningen kom igång av sig själv. Glädjen över vår son var onekligen grumlad och jag kommer alltid att veta hur länge sedan det hände…. säkert en förlust som man som förälder lär sig leva med, men aldrig kommer över. Kram till dig!

    Gilla

    1. Vi var många som väntade barn samtidigt och alla de andra har blivit 8 nu . Men jag kan inte tänka att min Daniel skulle vara det , ändå. Ser honom som ett spädbarn och tiden stannadr. Kommer alltid vara så och man har lärt sig leva med det.Tack för kramen den värmer och kram tillbaka

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s